Många puzzelbitar
Har haft en deppevecka, då jag har analyserat många saker. Mycket som rör mitt liv och hur jag ska ordna och hantera en del saker. Och äntligen är det mycket som faller på plats. Många saker som ordnar sig.
Jag älskar ju citat, och ett av de bästa citat jag har och lever mycket efter är ju "om något är meningen så hittar livet alltid sin väg dit", och det är därför min blogg heter som den heter. Därför att det är alltid så sant. Det spelar ingen roll hur mycket man än deppar och tänker på saker, för om det är meningen, så händer det. Och nu äntligen börjar många av mina "stora" problem att lösa sig. Och det är helt fantastiskt.
Är glad över detta året som har gått, jag har lärt mig så mycket om mig själv. Denna sommaren har verkligen varit helt fantastisk, har verkligen levt!! Umgåtts med härliga människor och haft det så bra, och alla människor jag har lärt känna! Är verkligen så nöjd. Nu är det bara att se framåt, och hoppas på att resten av detta året ska bli lika underbart, finns ju mycket att se fram emot, det kan ju vara nu som min framtid avgörs.
Bjuder på lite bilder från ljuspunkterna från denna sommaren.
Tja,,lite blandat. Lite rumänien och lite fest. Denna sommaren har verkligen spenderats med nära och kära. Speciellt mina kära små systrar. Först visit hos systerLinda i rumänien, sen en massa galna fester och bakismys med systerLouise. Mina systrar är verkligen bäst,,,alla 3...
Helgen
Detta är den första helgen på mycket länge då jag inte har haft något planerat alls. Och det känns mycket bra. Men det har ändå varit en underbar helg. Tagit det väldigt lugnt och omgett mig med människor som verkligen får mig att må bra. Aldrig något som känns obekvämt eller konstigt. Och det är så man ska känna, man behöver väl egentligen inte göra så stora saker, det är ju ändå alltid de små sakerna som räknas.
Har känt mig lite low den senaste veckan, fått en släng av den kroniska tröttheten, då verkligen inget känns roligt. Har jobbat och sen åkt hem direkt och somnat på soffan. Känt att jag inte orkat med någonting, och verkligen känt mig deppad. Försökt förstå vad jag har deppat över, men inte kommit på det riktigt. Mer än att jag har verkligen har haft det fullt upp den sista tiden. Fullt upp med allt. Jobb,träning, och allt det andra som kommer där emellan. Just nu jobbar jag heltid, är mamma på heltid, tränar på heltid (hehe), mycket som är heltid. Sedan är det all denna funderan på framtiden. Ska ju sälja min lägenhet, dels pga av OM jag kommer in på skolan, plus att jag vill rensa upp lite gammalt som ligger och fräter. Vill ju komma vidare. Och man kan ju inte få plats med för mycket i hjärnan. Därför har det varit väldigt skönt med en sån här helg utan några måsten. Bara tagit det som det kommit.
Ska försöka fortsätta att ta det lugnt denna veckan också, inte ställa så höga krav på mig själv. Man är ju bara den man är. Ska inte träna förrän på torsdag denna veckan, måste vila tån lite till, plus att jag fortfarande är helt sjukt sleten, så det gäller att prioritera sina val. Trodde aldrig sen 7 månader tillbaka att jag skulle prioritera bort träningen. Men ibland gäller det att lyssna på kroppen. Man är ju ingen superwoman, fast man ibland önskar att man vore det. Fast å andra sidan så är jag faktiskt ganska grym ändå,,hehe!! Som sagt, mamma på heltid, jobbar heltid, träning, och polisansökan....inte konstigt man blir trött ibland!!!
For all the mothers fighting
For better days to come
And all my women, all my women sitting here trying
To come home before the sun
For better days to come
And all my women, all my women sitting here trying
To come home before the sun
Glitter i luften..
Have you ever fed a lover with just your hands?
Close your eyes and trust it, just trust it
Have you ever thrown a fist full of glitter in the air?
Have you ever looked fear in the face
And said I just don't care?
It's only half past the point of no return
The tip of the iceberg, the sun before the burn
The thunder before lightning, the breath before the phrase
Have you ever felt this way?
Have you ever hated yourself for staring at the phone?
Your whole life waiting on the ring to prove you're not alone
Have you ever been touched so gently you had to cry?
Have you ever invited a stranger to come inside?
It's only half past the point of oblivion
The hourglass on the table, the walk before the run
The breath before the kiss and the fear before the flames
Have you ever felt this way?
La, la, la, la, la, la, la, la
There you are, sitting in the garden
Clutching my coffee, calling me sugar
You called me sugar
Have you ever wished for an endless night?
Lassoed the moon and the stars and pulled that rope tight
Have you ever held your breath and asked yourself
Will it ever get better than tonight? Tonight
Close your eyes and trust it, just trust it
Have you ever thrown a fist full of glitter in the air?
Have you ever looked fear in the face
And said I just don't care?
It's only half past the point of no return
The tip of the iceberg, the sun before the burn
The thunder before lightning, the breath before the phrase
Have you ever felt this way?
Have you ever hated yourself for staring at the phone?
Your whole life waiting on the ring to prove you're not alone
Have you ever been touched so gently you had to cry?
Have you ever invited a stranger to come inside?
It's only half past the point of oblivion
The hourglass on the table, the walk before the run
The breath before the kiss and the fear before the flames
Have you ever felt this way?
La, la, la, la, la, la, la, la
There you are, sitting in the garden
Clutching my coffee, calling me sugar
You called me sugar
Have you ever wished for an endless night?
Lassoed the moon and the stars and pulled that rope tight
Have you ever held your breath and asked yourself
Will it ever get better than tonight? Tonight
Åter en underbar text....
Superwoman
Fick denna sången som min av en vän.
"Superwoman"
Everywhere I'm turning
Nothing seems complete
I stand up and I'm searching
For the better part of me
I hang my head from sorrow
state of humanity
I wear it on my shoulders
Gotta find the strength in me
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
For all the mothers fighting
For better days to come
And all my women, all my women sitting here trying
To come home before the sun
And all my sisters
Coming together
Say yes I will
Yes I can
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
When I'm breaking down
And I can't be found
And I start to get weak
Cause no one knows
Me underneath these clothes
But I can fly
We can fly, Oh
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
"Superwoman"
Everywhere I'm turning
Nothing seems complete
I stand up and I'm searching
For the better part of me
I hang my head from sorrow
state of humanity
I wear it on my shoulders
Gotta find the strength in me
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
For all the mothers fighting
For better days to come
And all my women, all my women sitting here trying
To come home before the sun
And all my sisters
Coming together
Say yes I will
Yes I can
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
When I'm breaking down
And I can't be found
And I start to get weak
Cause no one knows
Me underneath these clothes
But I can fly
We can fly, Oh
Cause I am a Superwoman
Yes I am
Yes she is
Even when I'm a mess
I still put on a vest
With an S on my chest
Oh yes
I'm a Superwoman
Då var det dags igen.
Då finns inte tallulla-bloggen längre. Dags att starta upp en ny. Det första inlägget skulle väl handla om 30 saker att göra innan jag fyller 30, tyvärr så kom jag bara på 15 saker, så roligt har jag. Men det är ganska viktiga saker för mig, saker som jag börjar få bevisat att jag kanske en dag kan uppfylla.
Vi kan ju börja med polishögskolan.
Trodde aldrig någonsin att jag skulle komma så här långt. För mig är det verkligen en stor bedrift. Det finns väl många som gjort alla tester och inte riktigt fattar varför jag blir så här uppspelt. Men det hela handlar om självkänsla och självförtroende. Jag har aldrig någonsin varit duktigt på något, har alltid varit lite så där lagom. Inga höga betyg men ändå godkänd. Hade trott att jag skulle jobba som undersköterska resten av livet, eftersom att jag passar bra med det, och är för trög för att klara av matte B för att komma in som sjuksköterska. Men att bli polis har jag alltid velat, men jag har aldrig trott att jag skulle klara det. Och det handlar som sagt om min självkänsla. Men efter September 2009, då jag lyckades göra mig fri, och verkligen klarade att vara själv, så har jag känt att jag nog skulle fixa det ändå. Så det var till att traska iväg och fixa ett synintyg och simintyg och skicka in ansökan. Sen så var det det här med träningen. Hade ju inte rört mig sen jag slutade med gymnastik för en ca 10 år sedan, så det var hårdträning som gällde nu, för jag gav mig sören på att jag skulle klara detta. Så började med boxercise 2 dagar i veckan. Sen tillslut kom kallelsen till sv-test och myndighets-samtal, och som ni alla vet så gick det ju galant. Och åter igen fick jag bekräftat att jag faktiskt är bra, sen var det den eviga väntan på kallelse till fystester, och även dit blev jag kallad, och klarade det!! Nu var det bara den långa väntan på ca 3 månader på besked om man gått vidare till pliktverket, och som sagt, i måndags kom kallelsen, och jag har gått vidare... Kalla mig löjlig, men FATTAR ni vad detta betyder för mig och min självkänsla. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt. Så den 31 aug-1 sept så är det sista etappen. Och nu börjar tankarna snurra, -tänk om jag kommer in??? Men jag är ju faktiskt realistisk, jag vet att det är svårt att komma in på första sökningen, många får söka 3-4 gånger...Men tänk om..........
Kommer skriva lite här om lite tankar och så över detta. Valt att kalla min "nya" blogg för lifealwaysfindaway...för det är så sant. Iallafall för mig, med tanke på hur jag levt och hur jag lever nu. För mig känns det som om allt vore möjligt, bara man vågar att satsa och prova sig fram. Och än så länge har mina val fått mig till att bli en helt annan människa än den som jag en gång var. Men som sagt, livet går, och det är vi själva som lever det.
