lifealwaysfindaway

Lyssnat på en riktigt bra föreläsning, fick nästan gåshud och många tankeställare. Det är så sant. Man kan reflektera ordentligt på det. Jag har valt ett yrke där man kan ha mycket makt, och med makt så kommer ännu mer ansvar. Anledningen till att jag ville bli polis var just att faktiskt kunna göra skillnader. Att ha den makten i sina händer. Att kunna hjälpa och kunna påverka. Tänk vad många människor det finns som gör små saker varje dag, men som faktiskt påverkar människor. Finns många i världen som gör detta varje dag, men kanske inte är medvetna om det. Jag har träffat på många människor i min värld som har påverkat mig. Påverkat mig till att göra en förändring. Att påverka mig till att kunna uppfylla mina drömmar. Hela samhället har ett finger med att kunna påverka människor runt omkring oss. Finns mycket som kan göra det, ett leende, en kram, eller att helt enkelt ha någon som tror på en. Jag är tex glad över att min klassföreståndare i gymnasiet gav mig en spark i rumpan. Hon sa rätt till mig att jag var dum i huvet, att jag inte skulle få ett slutbetyg om jag inte skärpte mig. Jag tyckte det var mycket roligare att sitta och fika på smörgåsboden än att gå i skolan. Men hennes spark i rumpan fick mig att vakna upp. Jag vet om att jag inte är dum i huvet,,,blev förbannad på henne. Sa att jag skulle visa henne. Detta var i andra terminen i tvåan ( gymnasiet) Vad hände....Jo, jag pluggade och kämpade. Gick ut med ett slutbetyg..5 VG..1 MVG och ca 10 G..Jag fick jobb direkt efter gymnasiet. Jobbade i 10 år. Vad hände sen??? Jo, jag tog tag i mina drömmar. Vad gör jag nu?? Läser tredje terminen på PHS. Över 12 000 sökande, totalt 356 platser....Och jag är en av dom. Jag vågade leva drömmen, inte bara drömma om den. Tänk vad många det är som har drömmar, men inte vågar att fullfölja dom. Jag var en av dom. Hade alltid något att skylla på...Det tog mig 7 år att äntligen våga. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas, men på nått sätt så började jag tro på mig själv...Och jag lyckades!!!

Jag har många många människor runt omkring mig att tacka. Alla som stod "bredvid" de jobbiga åren.. Ni som stod kvar..Ni som såg mig växa...Framförallt har jag mina fantastiska föräldrar att tacka för allt. För all hjälp jag fått av dom. Barnpassning, stöttning, ekonomi, ja,,och det viktigaste av allt. Att dom finns för mig. Tror nog inte det finns bättre föräldrar. Utan dom hade jag nog bott på gatan idag. ( jo, det är sant) Det hade jag gjort!! Så tack vare att jag fått världens bästa föräldrar så har jag fått möjligheten att få leva drömmen:)

Men drömmen är ibland ett helvete!! Jo, så känner jag. Ensam i storstan...ensam med Nero, ensam i livet. Hårt att plugga, hårt att få livet att gå ihop. Det är inte lätt att lämna tryggheten. Men jag hade drömmar, jag hade mål. Det är värt varenda tår. Ibland vill jag bara ramla ihop en hög och lägga mig i fosterställning och bara skita i allt. Återgå till livet hemma, jobba i hemtjänsten och få lön varje månad. Bo i mina fina 104 kvadratmeter, inte min etta på 35.....Men inser att detta är bara en kort tid av mitt liv. Denna korta tiden skapar min och mitt barns framtid. Det är värt varenda sekund,,,det är värt varenda tår....Och det viktigaste av allt är att jag är inte ensam:) Jag är omgiven av nog de absolut bästa människorna. Både här och hemma. Dom som jag har här i Stockholm är helt fantastiska. Och alla ni där hemma...Att man har så många fina människor i sitt liv. Jag är nöjd...

Just nu har jag 34 kr på kontot, tomt kylskåp och en massa skolplugg framför mig. Har en massa tentor att skriva.Men vad gör det???.Jag kuggar, skriver om,,,kuggar,,,men klarar det tillslut. Det är tufft...men det är värt det!! För snart har jag kommit i mål:)

Jag vågade....jag blev påverkad....jag tog steget...jag lever drömmen!!!!!

Tack alla ni som står bredvid och stöttar och fångar mig när jag faller......