lifealwaysfindaway

Onsdag 9 Februari kl 10.18 ringer telefonen:
- hej, jag ringer från polisrekryteringen!
( jag ligger och sover en ledig dag)
- jaha! Eh! hej.
- Jo, vi ser att du även sökt till augusti 2011! Stämmer det?
- eh, ja! ( funderar på vilka papper jag glömt skicka in)
- Jo, vi vill bara meddela dig att vi har fått ett avhopp, så du har en plats from imorgon på sörentorps polishögskola i stockholm!!
( jag får en snabb hjärtattack och typ bara vaaaa?)
- vill du ha platsen?
-vill jag ha platsen????
(herregud! tänker jag. Vem fan är det som ringer och skämtar med mig)
- jag återkommer om en halvtimme, säger rösten i telefonen.....

Jag reser mig ur sängen, nej! jag slänger mig ur sängen, och börjar springa flera varv i lägenheten, och fattar ingenting. Hjärtat sitter halvägs utanför kroppen, och jag ringer till mamma och bara vrålar... - JAG HAR KOMMIT IN PÅ POLISHÖGSKOLAN OCH BÖRJAR IMORGON I STOCKHOLM!!!!!
Sen tror jag att jag nästan svimmade och spydde!! Haha!
Ringer Miian och skriker samma sak! Kan inte komma ihåg mer vad som hände mer än att ca 30 min senare står Miia, Lowa och Louise hemma hos mig, och jag packar mina saker, bokar tågblijett, gråter, gråter och gråter lite till...... Vad fan!!!! är det ända jag kan tänka på! Kan inte tänka så mycket mer klart just då. Mår illa, är chockad, fattar verkligen ingenting. Har jag kommit in??? Är det på riktigt? Ska JAG bli polis nu?? Ska MIN dröm bli sann??? herrejävlar...... vad mer som händer under den dagen är som i en dimma. Helt plötsligt sitter jag på tåget, på väg mot stockholm och framtiden!
Blir mött av Annette, som genast öppnade sin lägenhet för mig ( kan inte beskriva hur tacksam jag är). Och helt plötsligt 6 timmar efter samtalet så sitter jag i hennes kök och fattar fortfarande inte vad tusan som hände!

Nu är det mycket vill jag lova. Jag måste hyra ut min lägenhet, sälja min bil, fixa lägenhet här, ordna med dagis, flytta upp mina saker här, ordna med csn, ansöka om tjänstledigt, ja! listan är enorm på vad jag måste göra. Men en sak vet jag iallafall!!! Jag är på väg....på väg att skapa mig och Nero en trygg framtid. Att äntligen få utbilda mig till det som jag bara har drömt att jag skulle bli. Fattar ni!!! Jag klarade det!!! Jag har kommit in!! Jag ska bli polis!!!

1:a Dagen i skolan.

Helt förvirrad så tar jag bussen mot Kista Centrum där jag sen ska byta buss mot sörenstorp. Lyckas självklart hamna på fel buss och glömmer hoppa av, men tillslut lyckas jag hitta rätt och kommer fram till Sörenstorp. Helt plötsligt står jag där framför grindarna till mitt nya liv. " Polishögskolan" står det på skylten. Fattar fortfarande inte att jag är där. Tar mig till hus 10 som är läranas hus, och får lite information, sen kommer en tjej och hämtar mig, och guidar mig till min klass och mitt klassrum. Första lektionen, Polisiärt arbete!!! Sedan är det dags för lunch och jag följer med min basgrupp, och vi äter. Sen går vi bort till träningscentert och kollar in gym och träningslokaler. Allt är så stort och så fint. Sen är det dags för fotografering till id-brickor, och efter det är det uniformsprovning. Och det är där jag fattar! När jag står framför speglen med full uniform...Åter igen sätter sig hjärtat i halsen, och jag börjar nästan gråta igen, men gråtet byttes ut till ett asgarv....Kunde inte sluta skratta!!! Jag som polis!! haha...
Sen var det dags för lektion nr 2 kommunikation. Där fick vi göra lite olika rollspel. Superkul. Sen var första dagen slut, och jag begav mig till stockholm c, för att möta upp Annette och hennes vänner och äta, sen var det direkt hem, och försöka smälta allt.

2:a Dagen i skolan.

Vaknar upp till ett snökaos. Går till bussen och inser att alla bussar i hela stockholm är inställda. Springer till t-banan och tar mig till Danderyds sjukhus, där jag hoppas på att hitta en taxi till skolan. men tyvärr finns det inte en ända taxi ledig i hela stockholm. Träffar på 2 klasskompisar som jag hänger med i 2 timmar på pressbyrån. Efter 2 timmar får vi tag på taxi, och ska bege oss till skolan, 5 min innan vi är där, får vi ett sms att alla lektioner är inställda. Så vi hoppade av taxi på Ulriksdal och tar pendeltåget till t-centralen. Väntar bara i 40 min på pendeltåget. Tillslut kommer vi till t-centralen, och jag ska ta t-banan hem, nej! då är även den inställd pga rökutveckling....Fuck! tänker jag..Jaja,,värsta jäkla snöstormskaos ute,,,men jag tar en annan t-bana ut till Stadion där jag tänkte kolla in thaiboxningsklubben Slagskeppet. Kommer ner för en likvärdig trappa som friends gym, och möts av doften av liniment och svett...Underbar doft! Luktar liksom thaiboxning. Får information, och ska köra en provträning nästa vecka...Längtar sååå. Men tyvärr har jag ju inte fått med mig min utrustning, så framtills jag varit hemma och hämtat allt så blir det bara löpningsträning på skolan....
Sen lyckas jag äntligen ta mig "hem". har nu suttit vid datorn och fått reda på allt jag måste göra, beställt böcker, och ordnat med lite annat. Jag är helt sinnesjukt trött, fortfarande en viss del chockad...men ändå såå lycklig.

Samtidigt som jag är lycklig är jag även extremt ledsen. Har nog gråtit konstant sen i onsdag! Dels över chocken, och dels över hela omställningen. Jag levde ett ganska så tryggt liv hemma. Jobbade, tränade, och hade det ganska så lugnt. Hade alla mina vänner och familj runt om mig. Nu sitter jag här, i otryggheten över framtiden. Min son befinner sig 60 mil ifrån mig, och jag kommer ev inte kunna ta hit honom förrän efter sommaren. men intalar mig själv hela tiden att det är värt det, det är "bara" 4 månader. Men som sagt som jag brukar säga " Life always find a way".......................